Min uppgift var att välja ut ett verk att skriva om men jag lät bli just de dansande könsorganen eftersom det bara vore awkward och konstigt att beskriva det hela. Istället valde jag att fokusera på dessa porträtt.
Porträtten är målade i tusch av konstnären Lillie Felicia Landehag.
Jag valde just dessa porträtt eftersom de med så små medel och få detaljer lyckas fånga och visa ett ansikte. Det är så oklart men ändå så tydligt hur personernas ansikten ser ut. Det visar verkligen hur man inte bara behöver rätt teknik för att måla, att det inte alltid måste vara detaljerat och perfekt utan att det får vara lite rinnigt, kladdigt och subtilt. Det är just det som är så skönt med konst. Jag tycker personligen att de svartvita porträtten ser dystra ut och har en viss tyngd i sig. De känns även som om de inte kommer från samma tid. I alla fall inte personerna som blir avmålade. Den första bilden föreställer en liten flicka eller dam, så som jag tolkar det och oavsett ålder på personen så ser det ut som om den levde innan vår tid. Det påminner mig om de post mortem-fotografier som togs förr i tiden. Det var dessutom vanligt att det var unga barn som blev fotograferade.
Resterande bilder känns lite mer nutid och även den sista bilden ger mig ett speciellt intryck, ser det inte lite ut som om kvinnan är under vatten? Och förresten, varför är det bara porträtt på kvinnor? Är det kanske jag som uppfattar dem som kvinnor, till exempel den tredje bilden är tämligen anonym och utger egentligen ingenting som gör att vi kan avgöra könet, mer än mun och käklinje som tyder på en kvinna. Något annat fascinerande är tekniken. Visst hade kanske vattenfärger tyckts varit lättare att arbeta med? Att utmana konstens gränser och riktlinjer är intressant.
Porträtten påminner en del om de målningar som Magdalena Malmvall-Nissens gjorde av en hund. Hon använde dock inte samma material som Landehag utan valde det mer självklara, akvareller. Dock hade hon inslag av kol som även det kan vara ett klurigt material att teckna i.

Hur kan lite färg och streck så tydligt bilda en hund? Det är just de frågor jag ställer mig när jag ser dessa verk. Visst finns det likheter i de två olika konstnärernas sätt att skapa? De lämnar mycket öppet åt våra hjärnor. Vi tvingas associera och se själva, det som inte direkt är uppenbart.
Jag tror det är något som de haft i åtanke när de skapat verken, att lyckas skapa något relativt klart och detaljerat även om inte allt är pyttelitet eller verklighetstroget. Det vill säga anser jag inte bara att konstverken är lika till utseendet utan även till tankesättet. Visst kan jag ha fel men jag kan tänka mig att de reflekterade på ett liknande sätt.
Resterande bilder känns lite mer nutid och även den sista bilden ger mig ett speciellt intryck, ser det inte lite ut som om kvinnan är under vatten? Och förresten, varför är det bara porträtt på kvinnor? Är det kanske jag som uppfattar dem som kvinnor, till exempel den tredje bilden är tämligen anonym och utger egentligen ingenting som gör att vi kan avgöra könet, mer än mun och käklinje som tyder på en kvinna. Något annat fascinerande är tekniken. Visst hade kanske vattenfärger tyckts varit lättare att arbeta med? Att utmana konstens gränser och riktlinjer är intressant.
Porträtten påminner en del om de målningar som Magdalena Malmvall-Nissens gjorde av en hund. Hon använde dock inte samma material som Landehag utan valde det mer självklara, akvareller. Dock hade hon inslag av kol som även det kan vara ett klurigt material att teckna i.
Hur kan lite färg och streck så tydligt bilda en hund? Det är just de frågor jag ställer mig när jag ser dessa verk. Visst finns det likheter i de två olika konstnärernas sätt att skapa? De lämnar mycket öppet åt våra hjärnor. Vi tvingas associera och se själva, det som inte direkt är uppenbart.
Jag tror det är något som de haft i åtanke när de skapat verken, att lyckas skapa något relativt klart och detaljerat även om inte allt är pyttelitet eller verklighetstroget. Det vill säga anser jag inte bara att konstverken är lika till utseendet utan även till tankesättet. Visst kan jag ha fel men jag kan tänka mig att de reflekterade på ett liknande sätt.